Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/2/f/2/vsstriathlon.se/httpd.www/wp-includes/post-template.php on line 284

AG-VM i Budapest, Az igaz történet

5.15 ringde klockan och jag gick ner till receptionen och hämtade en frukostpåse som de var snälla nog att plocka ihop. Färdigbredda mackor, frukt och vatten. Käkade inte alls så mycket som jag nog egentligen borde ha gjort men fick i mig lite grann iaf. Satte på mig våtdräkten till midjan och Sverigejackan på överkroppen. Efter det packade jag ner de saker jag lagt fram kvällen innan och ner till taxin med 2 klubbkompisar.

När jag kom fram så gick jag direkt till växlingsområdet och la tävlingsgrejerna på plats vid min cykel som hängt i växlingsområdet över natten. Hällde i en rejäl dos kroppspuder i löparskorna och försökte gå på toa men det var nog bara nervositeten som gjorde sig påmind. Gick ner till supportrarna som åkt ner i taxin med mig och kollade in starter från andra åldersklasser. Vid 6.50 togs våtdräkten på ordentligt, de dubbla badmössorna åkte på och öronpropparna i. Prickade av mig och reggade chippet och tog mig ner till prestartfållan.

Efter lite väntan gick vi gå ut på pontonen och sätta oss beredda att hoppa i det kalla vattnet och skitiga vattnet i Donau. Jag tog plats långt till vänster på pontonen och doppade fötterna lite. Det var rätt kallt men inte så farligt som jag trodde det skulle vara, vi hade hört att några dagar tidigare var det 14 grader. Efter några minuter fick vi hoppa i vattnet och sätta en hand på pontonen. Eftersom jag sett några starter tidigare så visste jag att det var ett kort mellanrum mellan ”on your mark” och startsignalen så jag fokuserade på att skjuta ifrån tidigt innan pontonen skulle tryckas bakåt av alla andra.

”On your Marks” följt av startsignalen och jag fick till ett bra frånskjut och började veva. Här gällde det att vara med från början och hitta bra position i och med att det var 4 bojar man skulle runt var av 3st 180 graderssvängar. Efter ca 100 m sonderade jag fältet och det kändes som om jag var topp 20, runt 15 personer långt ut på högerflanken och 4 till vänster om mig.

Kände att de till vänster om mig simmade aningen snabbare än mig så när de kommit lite före la jag mig bakom dem. De var en perfekt position för mig då de 4 simmade i bredd och jag låg ensam i deras bakvatten. Efter ca 200 m small det till och jag var tvungen att stanna upp. En person hade kommit upp jämte mig och jag fick en rejäl smäll över simglasögonen. J*vlar va ont det gjorde tänkte jag medan simglasögonen rättades till. När jag väl kom igång kändes det som om jag inte tappat allt för mycket och jag hittade snabbt nya fötter att gå på. I princip hela vägen hade jag fötter att gå på även om det var rätt mycket stökigare och bökigare än hemma i Sverige.

Upp ur vattnet kom jag och fick av mig våtdräkten till midjan (man får inte ta av sig den helt förrän man är vid sin cykel utomlands) relativt fort samtidigt som jag sprang på stranden. Hörde att någon skrek mitt namn och jag kom relativt fort upp till växlingsområdet. Att springa i gräset i växlingsområdet var som att springa i en djup vattenpöl då man nästan fick vatten till anklarna efter veckans regnfestival som verkade ha pågått. Fick till en hyfsad växling och sprang de ca 100 meterna med cykeln ut ur växlingsområdet.

Upp på cykeln och lyckades få i ena foten direkt i skon och trampade igång. Andra foten gick smärtfritt den också och det var bara att börja trampa. Då reagerade jag på att det var riktigt mycket folk som stod längs banan, bland annat en lite äldre herre som satt i en refug och stod och slog på en 50l öltunna. Vid första vändpunkten möttes jag av en stor flagga och Johanna från förbundet och lite annat folk stod och hejade. Kul med en svensk hejarklack.

De första varvet av 3 tog jag det relativt lugnt på då jag ville känna på banan lite samt att det fanns lite dåliga asfaltspartier som jag ville få koll på. Andra varvet tryckte jag på och till sista varvet så hade nästa start hittat sig ut på cyklingen och det vart lite väl trångt i vissa partier. Hade bland annat en ungrare som cyklade om mig, la sig framför och sänkte tempot och drack och tryckte i sig gel. Jag var tvungen att cykla om honom för att hålla mitt tempo. Efter en stund hände samma sak, vart något irriterad. Hade även börjat cykla om folk från startgruppen tidigare.

In till växlingen var det dags att springa en längre sträcka med cykeln igen, nu var det en ca 200 meter att springa. Det kändes som om jag sprang snabbare än den första växlingen, troligtvis mest för att jag sprang om folk. Hängde upp cykeln och på med de pudrade löparskorna, tog av mig hjälmen och började springa ut på löpningen. Efter några få steg var skorna dyngsura. Så mycket för pudret.

Ut på löpningen så tog det inte mer än 20-30 meter innan jag blev omsprungen av Mr Kiss Papp från Ungern. Skratta lite inombords över det roliga namnet och sprang snart förbi en klubbkompis som stod med kameran i högsta hugg. Min vänstra vad var riktigt stel men inga känningar i hälsenan som jag haft problem med senaste månaden. Efter någon km så hade jag fått till löpsteget lite mer och fick lite mer fart. Efter ca 2 km kom jag ifatt en irländare som jag försökte pusha på lite när jag sprang om. Han tog rygg på mig och hängde med en bit bakom. När vi väl kommit upp mot 5 km kom vi ut på Lânchid (en av broarna) och det var det började bli en hel del folk kring banan igen efter ha sprungit längs Donau. Vid brofästet flög irländaren helt plötsligt om till ett stort jubel av en irlänsk klack som stod och hejade. Det kunde inte gå för sig så jag bet ihop och ökade tempot och tog rygg på honom. 100 m senare var jag jämsides med honom och sa åt honom att bita ihop och köra på de sista km som var kvar.

Efter det lämnade jag honom bakom mig och körde på i ett lite obekvämt tempo. När jag sprungit över bron tillbaka till Budasidan la jag in min sista växel och körde en långspurt sista 2,5 km som var kvar. Hade extrem fågelandning sista km och var tvungen att lägga mig ner och pusta ut. Det tog 2-3 sekunder innan jag hade 3 funktionärer omkring mig som frågade om jag var ok och om jag ville ha medicinsk hjälp eller något att dricka. Jag fick hjälp att resa mig och började gå sakta ur målfållan. Vid återhämtningsborden träffade jag på irländaren igen som tackade för supporten och för att han fick en rygg att gå på. Han var bara 10 sek efter mig i mål.

Jag är jättenöjd med loppet som sådant och fick nog ut sånär som max av vad min halvtaskigt tränade kropp klarar av just nu.

Efter att ha pustat ut och kollat lite på andra tog jag en båt till startområdet och hämtade min cykel. Sen var det hotellet, dusch och sen taxi och kolla på Lisa som körde på grymt i dameliten. Dock överglänstes hon av australiensiskan emma Snowsill som på sitt 3:e av 4 varv klockades på 8.40, dvs 3.28/km.

Tack alla gamla och nya vänner jag träffat kring träningar och tävlingar i sommar. Även ni som förgyllt de träningar man kört. Vi ses 2011 med ännu bättre form.

/Nigge