”Väsbys Bästa” triathlet!

I början av juni kvalade Andrea Möllerberg från Väsby SS triathlon till VM i Ironman Kona, Hawaii

Bragden gjordes den 5:e juni på Ironman Hamburg där Andrea blev tvåa bland damer i hennes Age group.

 Andrea Möllerberg är för de flesta mer känd inom fotbollen. Få känner till alla hennes många dolda talanger. Triathlon är en sådan talang. En talang som hon snart kommer behöva erkänna i det offentliga ljuset som något hon är riktigt bra på. Hon kommer definitivt ta plats på Väsby SS Triathlons skryt vepa – Ironman Wall of Fame som hänger i simhallen, Vilundabadet.

Andrea blev medlem i Väsby SS Triathlon via en kantboll. Hon ville egentligen bara ha lite sällskap när hon tränade OW (Open Water swim) men hennes kapacitet på Ironman Kalmar väckte mångas nyfikenhet. Det fina med en förening är gemenskapen, att hitta likasinnade. För Andrea är gemenskapen viktigare än alla ”måsten” av prylar och ny utrustning. När allt kommer omkring är det viktigare vem som trampar cykeln än hur många prylar man har på cykel!

Andrea är en tuff, framåt och mycket kraftfull idrottskvinna.

Efter hennes makalösa lopp på Ironman Hamburg bad jag henne återge med sina egna ord lite om simningen, lite om cyklingen, lite om löpningen och slutligen lite om hur det gick till när hon fick sin kvalplats till Hawaii

Så här beskriver Andrea själv sitt lopp i Hamburg:

Till Ironman Hamburg drog 5 omaka triathleter från Väsby.

Racet var bokat sedan senhösten 2021 och för min egen del närmat sig med vindens hastighet på slutet med stor ångest blandat med nervositet och förväntan. Tror att flera hade samma känsla.

Man inser att man alltid har känslan av att ha tränat för lite för ett race som en 104,6 och lägger man då till att det gick tidigt på säsongen……ja puh…..

Jag personligen visste att jag hade gjort det jag kunde och hade haft lust och ork med för att köra detta. Lite mycket sjukdomar och besvär under våren som man normalt aldrig råkar ut för hade jag haft. Covid som satt i länge länge, bihåleinflammation som var seg och sen pricken över iet tandutdragning som gick åt skogen och med det i bagaget tänkte jag att här gäller det att vara klok på loppet då man inte vet vart man står med ork och kropp. Se till att orka hela loppet var mantrat.

Målet var 10.30 (pers innan 10.46) men man vet aldrig om det är en bra dag eller inte eller om vädrets makter är med en.

Dagen D kom äntligen, mest för att man ville bli av med skiten, haha.

Smart startupplägg på simningen där man som vanligt stod i startgrupper men sen rullade de iväg 4 och 4 med 6 sekunders lucka. För mig passar det perfekt att slippa slåss med folk som är i vägen då det blir hyfsat utspritt direkt.

Simma kan jag och jag visste att nu måste jag ta det lugnt för det är cykel och löpning du måste hålla ihop det på. Man är ju alltid nervös inför starten och pulsen rusar lite i starten men jag kände att det flöt lugnt och bra utan för stor ansträngning. Dock simmade jag lite snett mot banan, som var ett varv, så det blev lite längre än vad det borde men kom in på skapliga (för att vara jag) 58 min vilket jag var nöjd med.

Växlingsområdet var lååååååångt. Inte min bästa gren att kuta som en dåre plus att jag; kan inte starta med skor på cykeln! Jag fick glatt jogga/promenera flera hundra meter med cykelskor, haha. Jag hann tänka att om Martin Törnqvist ser mig kommer han bli tokig, haha. Växlingstid kan ha varit 7-8 min, totalt på båda blev det 14 min, hua……

Väl framme vid cykel-på och iväg. Hyfsat tidigt uppe så var rätt ensam iväg. Hade bestämt mig att nu ska jag göra som alla säger och cykla med hög kadens så jag bränner så lite på musklerna som jag bara kan. Har ju inget wattmätare eller pulsmätare utan går bara på känslan: Nu känns det bra. Nu känns det för hög ansträngning…..kanske inte ett optimalt sätt att köra på men……va fan…….jag orkar inte hålla på med allt.

Cykeln började inne i stan ca 1,5 mil innan man kom utanför Hamburg. 2 varv skulle avverkas. Banan är snabb men inte så rakt på utan en hel del 90 graders svängar här och var som gjorde att man var tvungen att sänka farten kraftigt.

Första varvet motvind sida ut och medvind sida hem…….kändes väldigt bra och kontrollerat. Betydligt färre som kom och cyklade förbi än vad jag är van vid och de som kom var som raketer så ingen som helst hjälp att ligga bakom. Som det ska vara då typ…….. Drafting (att ligga på rulle bakom framförvarande cyklist) är inte tillåtet.

Andra varvet så var det mer sidvind så inte lika enkelt men kroppen kändes bra och jag var noga med mat och dryck så det rullade på. På cykel tar jag minst något varje 20:e minut, ofta gel men även cirka 1 banan i timmen för att få lite fast föda. Lyckades även peta i mig en Snickers.

Ny växling……….och igen låååång väg att gå (orkade inte jogga) med cykelskor på. Tyckte när jag klev av cykeln att jag var bra i fas med kroppen. Sen började jag springa och då kom demonerna ”detta kommer fan aldrig att gå i 42 km”. De första 2 km värst sen släppte det lite och sen tog jag 2 km till och 2 till osv. Banan var 4 varv i skuggan…….tur det då vädret slog om från dagen innan till 26 grader denna söndag.

Jag hade bestämt att jag skulle skita i att kolla på klockan utan bara försöka jogga så mycket jag kunde. Så jag joggade igenom allt kontroller och fyllde på i farten. Mycket saltvatten som de serverade fick jag i mig (svag sådan såklart) och ja allt rullade på, på något galet sätt. Hade nollkoll på cykeltiden men visste typ 5.15-5.20 men hade absolut ingen aning hur löpningen gick utan tog kilometer för kilometer.

Äntligen kom sista varvet och då kände jag ”JA, nu kan jag fan få gå…..äntligen när jag varit så duktig”. Kollade på klockan och insåg att om jag orkar jogga/stapla på så kommer jag göra en bättre löptid än i Kalmar…..så det var bara att bita ihop och ta sig framåt.

Vid sista kontrollen och med sista bandet på armen kom nästan en lättnadens tår men framförallt känner man hur man ler, man LER STORT. Snart i mål, jag gjorde det, skönt att få gå/stå still.

I mål hade jag 3.56 tror jag mot 3.58 i Kalmar………..

Jag hade nollkoll på totaltiden och placering……det var först när jag mötte Daniel Hedberg och Albin (från Halmstad) efter duschen som jag fick reda på att jag blev 2:a med tiden 10.22.

Knasig känsla! Lättnad och glädje!

Att få gå på prisutdelning dagen efter var mycket häftigare än jag trodde. Kvalplats visste jag att det var bara vinnaren som hade så jag var ganska säker på att det inte fanns någon med tanke på tidigt på säsongen och första racet på länge med tanke på covid.

Vi bestämmer oss för att sitta kvar och så börjar de dela ut platser. Kvinnor först…….W60-64……där finns ingen som tar sin plats och efter mumlande på scen så säger de att den platsen rullar vidare till den startgrupp bland kvinnor som har flest som gick i mål……W45-49. Alltså vinnaren och tvåan får en plats.

Boom! Hawaii here I come som 49 åring. Trodde det var nästa år som skulle bli mitt år när man är yngst i AG men……

Sammanfattningsvis: En bra dag för mig. Finns alltid saker att putsa på och jag var trött men fräsch i mål vilket jag är oerhört stolt och nöjd med.

Hamburg IM är en bra IM bana tycker jag. Rekommenderar den om man vill göra någon annan än Kalmar tex.

Att jag lyckades bli 2:a och må så bra under och efter loppet har jag många att tacka för i klubben som har tränat tillsammans med mig under de senaste 6 månaderna. Plus de som jag reste ner med och som var där nere i Hamburg. Vilket supergäng och stöttande till varandra! Man ska ju aldrig skriva namn för då glömmer man någon men ni vet alla vilka ni är som släpat runt på mig och som lyssnat på mitt gnäll och babbel (både nere i Hamburg och hemma, Torrox, Mallis, Playitas osv)

Tack till er alla!

Lämna gärna en kommentar