Vasaloppet 2011

I skidkretsar fnyses det åt Öppet Spår att det inte är en tävling minsann, det ska vara Vasaloppet. Det är en RIKTIG tävling, kanske kan man dra på sig en ful tävlingsdräkt i mörkgrönt från 70-talet, vara riktigt aggressiv med sina stavar och prata placeringar.
Min kompis Andrey från Chicago tjatade och jag fick en sen startplats så vi kunde åka tillsammans. Startled 10, längst bak, IBM:s statistik databas tippade på 8:30 i sluttid om man slog in ”Man” ”Extremt vältränad” och ”37år” samt -5 i temperatur. Alltid någonting att sikta på.
Vädret var perfekt, -13 vid start, strålande sol, synd att även dom i startled 10 hade varit uppe i ottan o placerat ut sina skidor i spåren, vi lyckades klämma in oss någonstans i mitten. Helikoptrarna flög över oss, alla jublade och starten gick. Långsamt började vi röra på oss. En del hetsade och började byta spår varpå folk stöp i backen, detta redan efter 100m i en 9-mila tävling. Jag gjorde som i rusningtrafiken släppte avstånd och tog det lugnt. Startlinjen passerades efter 5 minuter. Sedan kom vi till vägen och där var det stopp. Alla visste om köerna så det var rätt gemytligt men vi förflyttade oss med 10 cm åt gången. När vi tittade bak i början av backen såg vi att vi var nästan sist. Shit också.
180 höjdmetrar senare hade vi lirkat upp oss på backens krön och kunde konstatera att första 2 kilometrarna tagit oss 40 minuter – i vanliga fall var jag redan i Smågan på den tiden. Uppe på myrarna började vi skida sakta framåt. Trångt och hackigt, det tog stopp så fort klungorna kom ikapp en gammal tant eller gubbe. Lite som två långtradare på motorvägen som ska köra om varandra.

Efter 1:50 hade vi avverkat en mil, stannat på första kontrollen och skulle börja åka lite fortare trodde jag. Halvvägs dit började Andrey beklaga sig på sina för korta stavar och sedan sin rygg och därfter var jag hans pacehållare i en lagom maklig takt på ca 10km/timmen. Vi stannade och fyllde på med blåbärssoppa, buljong o bullar på varje kontroll och tuffade på. Halvvägs var Andrey i någon sorts limbo och började fundera på att bryta men efter utförslöpan i Evertsberg var det inte snack om den saken. Han bet ihop, grinade illa, maskade lite med extra toastopp i skogen men hängde på bakom mig som dragen av ett osynligt tråd. Bra kämpat med tanke på att han inte åkt skidor sist han åkte i mål i Mora. Jag å min sida nedkämpade tävlingsinstikten och lät mig bli omkörd av några jeppar som klätt ut sin som ”kycklingar” komplett med fjädrar och många andra. Vi konstaterade att killen som körde utan armar(!) var en sann hjälte och att tjejer har intelligentare farthållning – jämnt och fint. När dagen led mot sitt slut vid halv sex i den sista strimman av dagsljus gick vi i mål på fina 9:31. Placering 10562 och 10563. Nästa gång får det bli Öppet spår
//Endre Barat startn 10921